Åldersskillnad

När 22-årige Max tackade ja till att hjälpa sin mammas väninna med att måla om huset på landet, tänkte han inte särskilt mycket på det. Greta var över 50, snygg för sin ålder men ändå långt ifrån någon han trodde sig kunna känna något för. Trodde han.

Redan första dagen såg han hur Greta tittade på honom. Inte som någon mamma eller moster — utan som en kvinna som vet vad hon vill ha. Hennes blickar brände mot huden när han stod där i solen, svettig och barbröstad, penseln i handen.

När de tog paus under eftermiddagen satte hon sig nära honom på verandan. För nära. Han kände hennes bara ben snudda vid hans, hörde hur hennes röst blev lägre och mjukare.

"Du vet att du är farligt snygg, va?" viskade hon, medan hennes fingrar lekte med kanten på hans shorts. Maxs hjärta rusade.

Innan han ens hunnit svara lutade hon sig fram och kysste honom. Hårt. Hett. Överraskad men överväldigad

Max hann knappt blinka förrän Greta dragit honom närmare. Hennes läppar smakade vin och sol, och händerna var självsäkra, som om hon visste exakt hur hon ville ha honom. Hon drog honom in genom altandörren och lät honom falla ner i den mjuka soffan.

"Du vet väl vad du gör?" flämtade han.

Greta log hemlighetsfullt och satte sig grensle över honom, kjolen glidande upp längs hennes lår.
"Jag vet precis vad jag vill," sa hon och lät fingertopparna glida över hans bröst, ner över magen, tills han kände sig bultande hård under hennes beröring.

Hon drog av honom shortsen med en skicklighet som fick honom att nästan darra av åtrå. Sedan lutade hon sig fram, hennes hår kittlade hans hud, när hon lät sina läppar och tunga leka över hans kropp. Varje rörelse var långsam, retande, plågsamt njutningsfull.

Max stönade lågt när hon sänkte sig över honom, het och våt. Hennes kropp tog emot honom som om den längtat i åratal. Greta rörde sig rytmiskt, långsamt först, sedan snabbare, medan hennes naglar grävde sig lätt in i hans skuldror.

Rummet fylldes av deras andhämtning, av det våta ljudet av deras kroppar som möttes, av den tunga doften av sex och sommar.

När han slutligen exploderade i henne, skälvande av intensitet, kysste hon honom mjukt på halsen och viskade:
"Det är vi som bestämmer reglerna nu, älskling. Inte åldern."

Greta drog en handduk över sina droppande kurvor och kastade en mot Max. Men innan han hann svepa in sig i den tog hon hans hand och drog honom genom huset, naken och lekfull, tills de föll skrattande ner på den stora sängen med vita, skrynkliga lakan.

Hon satte sig gränsle över honom igen och smekte långsamt hans bröstkorg med naglarna, lämnade lätta rivmärken som brände skönt på hans hud.
Sedan lutade hon sig ner, så nära att hennes bröst nuddade hans läppar, och viskade:

"Nu är du min."

Greta öppnade byrålådan bredvid sängen och drog fram ett rött, mjukt sidenband. Max stirrade på henne, andades tungt, kände hur åtrån rusade genom kroppen igen.

"Vill du?" frågade hon mjukt, medan hon höll upp bandet.

Han nickade utan att tveka.

Med skickliga händer band hon hans handleder mot sänggaveln. Han låg där, helt blottad, maktlös och hård av upphetsning. Greta satte sig långsamt på hans lår och lät fingrarna glida över honom, plågade honom med lätta smekningar, retade honom tills han höll på att explodera av behov.

Sedan, utan förvarning, sänkte hon sig ner över honom igen, tog honom djupt in i sig. Hon red honom långsamt, bestämt, medan hon höll ögonkontakt, styrde varje rörelse, varje stön från honom.

Max kämpade mot banden, ville röra henne, ville ta för sig — men Greta styrde allting. Hon bestämde takten, njutningen, ögonblicket.

När han tillslut inte kunde hålla sig längre och exploderade inuti henne igen, kände han hur hela världen snurrade. Greta lutade sig fram och kysste honom ömt på halsen.

"Det här," viskade hon, "är bara början."

Greta lösgjorde långsamt hans handleder och smekte dem mjukt, som för att be om ursäkt för att ha bundit honom — men Max kände ingen tvekan. Tvärtom. Han ville mer. Mycket mer.

När hon lutade sig fram för att kyssa honom igen grep han tag om hennes höfter med en kraft som överraskade dem båda. Han rullade dem runt så att han låg ovanpå henne, deras kroppar hala av vatten och svett, hjärtan som bankade hårt.

Greta skrattade till, men i hennes blick fanns något mer nu — en glimt av underkastelse, av vild förväntan.

"Min tur," morrade Max, hans röst mörk av åtrå.

Han drog hennes händer upp över huvudet och höll fast dem mot madrassen, samtidigt som han lät sina läppar och tänder vandra längs hennes hals, ner över hennes bröst, sög in en styv bröstvårta mellan läpparna tills hon kved av njutning.

Greta vred sig under honom, spände höfterna mot honom, tiggde tyst om mer.

Han kysste sig vidare ner över hennes mage, hennes höfter, och när han nådde mellan hennes ben kände han hur våt och redo hon var för honom. Max lät tungan glida över henne långsamt först, plågade henne precis som hon plågat honom, innan han ökade takten tills hon ryckte i lakanen, flämtade hans namn.

När hon slutligen skrek ut sin orgasm mot kudden, höll han henne stilla, såg på henne medan hon skälvde av efterdyningarna.

Men han var inte klar.

Med ett rovdjursleende vände han henne på mage, drog hennes höfter upp mot sig, och trängde in i henne bakifrån med en kraft som fick dem båda att stönas högt ut i natten.

Greta grep tag i sänggaveln, tryckte sig tillbaka mot honom, tog emot varje hårt stöt som om hon aldrig ville att det skulle ta slut.

De älskade som om tiden inte fanns, som om ålder var en lögn, som om bara deras kroppar och begär räknades.

När de till slut låg ihopflätade, utmattade och lyckliga, hörde Max henne viska med ett trött men lyckligt leende:

"Du har mycket att lära, älskling... och jag har all tid i världen att lära dig."

När morgonen efter grynade, låg Max och Greta tysta tillsammans, deras andhämtning fortfarande dämpad men åtrån som glödde mellan dem. Greta rörde vid Maxs bröstkorg och kysste honom mjukt på halsen.

"Det här var... fantastiskt," viskade hon med ett leende. "Men jag tror vi måste vara mer försiktiga."

Max nickade och drog in henne närmare, men just som han var på väg att kyssa henne igen hördes ljudet av en bil som bromsade in utanför huset. Greta stelnade och såg på honom med en förvånad blick.

"Vänta... är det din mamma?" sa hon, skrämmande tyst.

Max höll på att explodera av panik. Hans mamma, som hade varit borta under hela helgen, hade inte planerat att komma tillbaka så tidigt. Hjärtat rusade i hans bröst när han hörde dörren öppnas och fotsteg närma sig.

"Max?" ropade mamman från trappan. "Jag är hemma!"

Greta och Max tittade på varandra, förvirrade och nervösa. Greta rynkade pannan, och Max viskade snabbt: "Vi måste gömma oss!"

Max sprang för att dra på sig sina kläder medan Greta svepte in sig i lakanen. Han såg på henne med en blandning av skratt och förtvivlan.

"Mamma, jag... jag var inte beredd på att du skulle komma hem nu!" ropade han från hallen, försökte hålla rösten så lugn som möjligt.

Mamman svarade inte direkt, men man kunde höra att hon närmade sig sovrummet. Max frös. Greta, fortfarande halvnaken, låg under täcket och försökte dölja sig så mycket som möjligt. Max kastade sig på sängen för att försöka blockera hennes sikt.

Dörren öppnades försiktigt och Max såg sin mamma stå där, med en blick som snabbt skiftade mellan honom och lakanet. Hennes ögon spärrades upp när hon såg vad som hade hänt.

Max öppnade munnen för att säga något, men hans mamma avbröt honom med ett snabba, bestämda: "Vad i hela världen har hänt här?"

Greta rörde sig snabbt och försökte täcka sig mer, men den spända tystnaden mellan dem var som en påträngande skepnad. Max stirrade på sin mamma, ovetandes om hur han skulle förklara situationen. Hans mamma tittade på honom med en blandning av misstro och förvirring.

"Jag... vi," började han, men orden kom inte. Greta reste sig, utan att säga något, och började snabbt klä på sig, försökte göra sig osynlig medan Max kände hur paniken ständigt växte i bröstet.