Slut med allt mellan Gamer. 
Slut nu orkar jag inte känna att jag inte finns för honom.
Knacka på hans dörr 4 gånger. Han vägra öppna, fast jag vet att han är hemma.
Han visste la att de va jag, så han ville inte öppna.
Smsa o sa att jag försöker knacka.
Går ut ringer på porttelefonen. Han skriver att han inte orkar, han e bakis o streamar.
Jag ringer en sista gång. Han skiter i mig helt o hållet.
Han bryr sig inte om jag skriver 4 sms till. Han vägrar läsa.
Jag skrev att han har ju bara varit kortfattad. Jag ogillar att han inte ens hjälper på spelet som innan han lovat. Så jag skrev att då går jag nu ä, men det e sista gången han ser mig. Så inte kul då det e på sms. Skrev det sista innan jag radera han överallt, Hejdå.

Jag åkte hem. Ville gråta. Men det var folk överallt. När jag kom hem så började spöregna. Allt va som en klump i magen av sorg. Ville hela tiden att han skulle skriva förlåt att jag skulle komma tillbaka. Men inte ett ord hörde jag från honom. Hade även tänkt att han hade kunnat springa till bussenhållplatsen för att säga förlåt, men inte gjorde han det för mig. Jag var inte mer värd än så. Inte ett enda sms tillbaka eller ett ljud från honom.
Raderade honom i spelets vänlista. Radera han från min Facebook, massangers, telefonboksnummer. Överallt jag kan tänka mig jag har så jag kan nå han, eller ja så jag inte kan få för mig att vilja nå han även om det gör ont. Ja det gör faktiskt jävligt ont. Hjärtat känna krossat.
Han måste förbli ett avslutat kapitel. Vet inte hur man skriver ett bra avslut på ett bra sätt när verkligheten inte gav mig den chansen.
Är det verklighetens fel eller är det hans fel? Jag som skriver kan inte hitta på ett bra avslut bara för att jag inte gillade sista kapitlet.
Men vad brukar man säga, jo stängs en dörr så öppnar flera nya. Jag slutar inte hoppas på att en ny kille som jag kan lägga fokus på i min nya blogg i framtiden. För ingen har tagit pennan ifrån mig. Även om hjärtat är krossat, så är inte mina drömmar slut.

Tittade ut mot regnet. Lika ledsen som regnet föll mot fönstret.
En kille skrev. Han skrev nått med stil att jag hade inte gett honom en chans bara för han skrev på engelska. Min engelska e ju inte att förälska sig i, min engelska e mer kass än vad min svenska är.
Så han fråga om jag inte ville ses då. 
Jag svara Jo nu idag i sånna fall. 
Han berätta var hans område var. Fråga om han kunde då komma till ett ställe. Han sa att det e 10min bort. Jag sa att jag blir där om 45min. 
Han visste inte att det var Gamers område. Han visste inget om mina bloggar eller nått om mig mer än mina bilder. 

Önska Gamer gick förbi och såg mig lycklig med en annan. 
Killen jag var på promenad genom regnet med, han som snacka på engelska. Asså jäklar va snygg han e. Vågade inte se på honom för mycket. För jag e ganska blyg av mig, fast det kanske inte märks. 
Han hade kört hit. Han undra om jag ville komma in i bilen istället för att vandra i spöregnet. 
Tur min hund hatar bilar. Gå in i en bil med en främling. Fast herregud vad snygg han är. Men nej jag sa att vi ska promenera i regnet. Han tacka inte nej. Lite blöta kläder o skor har la ingen dött av typ. 
Så vi gick en länga runt området. 
Fick regn o ögat som sved. Såg ut som jag grät. Men denna gång var det regnet. Kändes som jag såg förjäklig ut, blöt, smink som kanske runt av med regnet. 
Så jag lät det avrundas där. Gav honom en kram. Han såg ut som vilja träffa mig igen. Sånna fall blir jag shockad, för tänkte att regnet hade sabbat alla mina chanser att han ville se mig igen. 
Så vi skrev lite efter. Så får se vad allt leder o hur det blir. Kan bli svårt då han bor med 2 andra killar. Inget eget sovrum. Jag vill inte ses hos mig. Sen min engelska, ja fy, den går ju inte så bra. Jag gillar lyssna på engelska, inte prata. Jag tyst, nej det går inte heller ihop.